Vi har inte direkt haft bråttom med renoveringen av huset. Det kan ingen människa anklaga oss för. Detta påpekas dessutom flitigt av både vänner och familj, inte minst svärfar. ”Jaha, ni skulle köra fasadrenovering redan första sommaren, ja? Hur går det tycker ni?” sa han senast i helgen då han och svärmor kom på besök.

Just det där med fasadrenoveringen var något han hakat upp sig på. Han tycktes verkligen vilja att vi skulle genomföra detta omfattande projekt. Kanske var det för att han då skulle få en chans att arbeta lite. Han hade varit väldigt stillasittande sedan han blev pensionär. Ett sommarprojekt inom fasadrenovering hade nog suttit fint för gubben.

Vad han inte visste vid det senaste besöket är att vi faktiskt hade förberett för fasadrenovering. Det var faktiskt just därför som vi bjöd in dem. För att berätta om detta.

Vet ni vad som är lite lustigt? Jo, att vi inför detta möte var upp över öronen förberedda. Vi hade laddat mer för att berätta om fasadrenovering än när vi första gången berättade om graviditeten. Är inte det lite löjligt ändå? Så var det i alla fall, löjligt eller ej.

Min sambo ställde ner fikabrickan på bordet och harklade sig. Harklade sig på ett sådant sätt som gjorde att man, som åhörare, reagerade och drogs dit med blicken. Vad var det nu som skulle berättas. ”Jo, det är något vi skulle vilja berätta för er”.

Svärmor slog ihop händerna över munnen och fyllde i: ”Ni ska ha barn igen! Grattis” och min sambo log och svarade direkt: ”Nej, det är faktiskt inte det den här gången. Jo, det är på det viset att vi nu – efter många om och många men – ska genomföra fasadrenovering”

Svärmor sänkte händerna från ansiktet och i samma veva höjdes så svärfars i samma rörelse som hans fru utfört innan. ”Ni ska köra fasadrenovering!” gav han ifrån sig. Noll på skämt, utan helt på allvar. Jag tyckte mig faktiskt skymta en tår i ögat på honom när sambon berättade vidare. Han såg nu sin chans att få vara med och bidra till hushållet. Att komma ner från pensionens höga, bekväma pall och slita med lite fasadrenovering ihop med släkten.

Det kändes fint. Väldigt fint, faktiskt!