Många talar om att de minns alla telefonnummer från när de var små. Själv har jag inte ett enda sådant minne. Jag minns förstås vad vi hade för hemnummer men det vore ju nästan tragiskt att ha glömt. Nej, jag minns nämligen något annat främst. Jag minns husnummer. Då talar jag inte om att minnas vilket nummer just vårt hus hade. Det gör jag förstås också (vi hade husnummer 21), men jag talar främst om att minnas alla andras hus.

Kanske tänker ni: Jaha, du minns vilka husnummer dina allra närmaste vänner hade. Du minns farmors och farfars nummer och någon stackars kusin. Svaret är mer imponerande än så. Jag minns alla husnummer jag någonsin hört om från att jag var 7 till dess att jag var 13 och började skolan inne i stan. Husnummer är, av någon anledning, något som jag minns.

Jag vill demonstrera detta för att på något sätt bevisa det.

Adrian gick i min klass. Vi var varken vänner eller fiender. Jag minns knappt hur han ser ut eller vad han brukade prata om. Jag minns inte vilka intressen han hade och jag minns inte hur många trixar han kunde göra med en fotboll. Däremot råder det inga som helst tvivel om hans husnummer. Adrian bodde i nummer 9, väldigt nära där min moster hus låg. Jag skulle kunna satsa min vänstra arm på att han bodde i husnummer 9. Det är som att det är ett fotografiskt minne. Enda gången jag har varit där var när jag skulle lämna över en bok till honom efter skolan en gång. Det är enda gången jag sett upp på huset, och husnumret, för att sedan aldrig återkomma.

Jag kan dra ett till exempel. När jag spelade fotboll så fick jag chansen att vara med de som var två år äldre vid ett tillfälle. Till skillnad från oss yngre så samlades vi inte vid idrottsplatsen. Vi sågs hemma hos lagkaptenen för att åka därifrån till matchen. Vilket husnummer det var? Det var husnummer 19. Varken mer eller mindre än så. Jag minns inte vad killen hette. Vi förlorade matchen och jag slutade året efter. Men husnummer 19 var startpunkten för vår trip som slutade med 4-0. 

Jag kan inte förklara hur det har blivit såhär. Kanske är det en superkraft. Kanske saknar jag bara hjärnkapacitet till en massa andra saker som hade varit nyttigare att lägga på minnet. Nyttigare än klass- och fotbollskompisars husnummer från när jag inte ens var torr bakom öronen.

Vad tror ni? Kommentarer mottages med värme.